Josefine in a nutshell

häromdagen var jag hos de finaste människorna i mitt liv - mormor och morfar. det är de två, dem två som frå mig att tro, tro på att det verkligen finns något fint hos varje människa jag möter, varje människa som finns runt omkring mig. Hur mycket jag än tycker illa om någon så vet jag om att de, som alla andra har en fin och god sida. Som Dem. Dem två har gett mig hopp, hopp om att det finns Riktig kärlek hos varje månniska, man måste bara hitta den som är Den.

Den riktiga kärleken
Mormor (else-marie) gav all sin kraft i längtan och strävan åt att komma åt min morfar (ove). Efter många om och men fick hon honom. De mötte kärleken. tillsammans. min mormor och morfar. efter en kort tid förstod mormor att hon var gravid. Min mamma (yvonne) skulle födas. min mormors föräldrar ville inte att hon skulle gifta sig och ha en framtid med någon som inte hade guld i fickan, de förbjöd llting som hade skett. de var så onda och kunde inte accptera detta så de skickade min mamma till ett banrhem i danmark (de var bosatta i danmark under denna tiden), och förbjöd mormor att träffa morfar. morfar klarade inte av detta så han och hans familj flyttade över till sverige. efter en kort tid tänkte morfar om; Vad gör jag? jag har ett barn hemma i danmark, kan jag lämna detta?... Morfar flyttade tillbaka hem till esbjerg i danmark, kämpade för att mormor och morfar skulle få vara illsammans. de bodde i danmark under ett och ett halvt år. sen flyttade de till sverige, mormor, morfar och lilla mamma.
Deras liv i sverige började med att de bodde i ett garage, de hade knappt pengar till at överleva, min morbror som föddes här i sverige efter en kort tid, sov i en byrålåda. morfarhar berättat om paniken han fick när en råtta sprang över mamma när hon låg och sov. de kämpadetillsamans av kärlek.
Idag har de det bra, de bor fint, har pengar så det räcker, har till och med vunnit mycket pengar på lotto för et par årsedan. och sist men inte minst, de är fortfarande förälskade i varann, har aldrig sett sådan fin kärlek hos någon som varit med varann i mer än 40 år. De ger varann komplimanger, kramas och pussas och respekterar varann.
De två är, och kommer alltid vara de finaste människorna jag vet.
MYCKET KÄRLEK TILL ER!

B E A U T I F U L