Josefine in a nutshell

häromdagen var jag hos de finaste människorna i mitt liv - mormor och morfar. det är de två, dem två som frå mig att tro, tro på att det verkligen finns något fint hos varje människa jag möter, varje människa som finns runt omkring mig. Hur mycket jag än tycker illa om någon så vet jag om att de, som alla andra har en fin och god sida. Som Dem. Dem två har gett mig hopp, hopp om att det finns Riktig kärlek hos varje månniska, man måste bara hitta den som är Den.

Den riktiga kärleken
Mormor (else-marie) gav all sin kraft i längtan och strävan åt att komma åt min morfar (ove). Efter många om och men fick hon honom. De mötte kärleken. tillsammans. min mormor och morfar. efter en kort tid förstod mormor att hon var gravid. Min mamma (yvonne) skulle födas. min mormors föräldrar ville inte att hon skulle gifta sig och ha en framtid med någon som inte hade guld i fickan, de förbjöd llting som hade skett. de var så onda och kunde inte accptera detta så de skickade min mamma till ett banrhem i danmark (de var bosatta i danmark under denna tiden), och förbjöd mormor att träffa morfar. morfar klarade inte av detta så han och hans familj flyttade över till sverige. efter en kort tid tänkte morfar om; Vad gör jag? jag har ett barn hemma i danmark, kan jag lämna detta?... Morfar flyttade tillbaka hem till esbjerg i danmark, kämpade för att mormor och morfar skulle få vara illsammans. de bodde i danmark under ett och ett halvt år. sen flyttade de till sverige, mormor, morfar och lilla mamma.
Deras liv i sverige började med att de bodde i ett garage, de hade knappt pengar till at överleva, min morbror som föddes här i sverige efter en kort tid, sov i en byrålåda. morfarhar berättat om paniken han fick när en råtta sprang över mamma när hon låg och sov. de kämpadetillsamans av kärlek.
Idag har de det bra, de bor fint, har pengar så det räcker, har till och med vunnit mycket pengar på lotto för et par årsedan. och sist men inte minst, de är fortfarande förälskade i varann, har aldrig sett sådan fin kärlek hos någon som varit med varann i mer än 40 år. De ger varann komplimanger, kramas och pussas och respekterar varann.
De två är, och kommer alltid vara de finaste människorna jag vet.
MYCKET KÄRLEK TILL ER!

B E A U T I F U L

jaha då har man sagt upp sig från jobbet. nog lätt det bästa jag gjort mot mig själv på länge. varför ska man stann på ett jobb när man långt ifrån stortrivs med det man gör ? seriöst, ett år och åtta månader har jag varit på samma ställe och den senaste tiden har jag min kropp bara fyllts med ångest innan jag skulle dit. då är det fan något som inte stämmer. det är fan inte för enkelt heller när chefen beer sig som en idiot mot en. otacksamma jävla fanskap. ingen respekt alls, ingen sympati eller jävla känsla på mänsklighet.. typiskt nog så stortrivs jag med mina arbetskamrater, har så sjukt kul med våt lilla gäng. det är fan glädje. gillar er starkt.
jja, nu får jag kämpa med att söka jobb intensivt som fan, I can do it, bara ta det jag kan få så länge. har ett sjukt stort sug efter at pstudera vidare också, känner bara att jag vill göra något med mitt liv. just nu står det bara stilla och vet inte vilken väg jag ska välja. finns så många, men vilken är den som jag ska vandra med. finns så många möjlighter o chanser här i livet, men jag vet inte vilken jag ska välja, så mångsidig och så myckt är så jävla intressant. men för att göra det lättast för mig själv Måste jag välja En väg, och vilken är den... står helt stilla, jag kan inte komma fram till något..
självklart får jag ju söka jobb först och när jag väl fått ett så kan jag börja fundera och planera kring studier.

I vilket fall som helst så ångrar jag inte alls att jag sagt upp mig utan att ha något säkert att gå efter,  men nu mår jag bra iallafall.. :))

nä nu ska jag fortsätta med att se vad denna fredag har att e mig.